Producenter och konsumenter
Världens ledande producent av snittblommor är Nederländerna. En växande andel av snittblommor som produceras och exporteras är dock av u-länder som Ecuador, Colombia, Tanzania och Kenya. Det gynnar förstås länderna eftersom att det ger dem en större inkomst och fler jobb till invånarna. Men i blomindustrin är arbetstillfällena ofta osäkra, med korta kontrakt, där det bara erbjuds löner som knappt går att leva på.
Dessutom förekommer en omfattande användning av kemikalier, som är förbjudna i västvärlden. De är farliga för såväl människor som miljö. Konsekvenserna för de anställda yttrar sig ofta i hälsoproblem som huvudvärk, svåra allergier, andningsbesvär, reproduktionssvårigheter och missbildningar på barn som föds i närområdet.
För att odla snittblommor krävs vetskapen om vad blommorna föredrar för temperatur, typ av mark, mängd av vatten, näring och solljus. Har man en större plantage så krävs arbetskraft för att kunna underhålla alla blommorna. För att underlätta deras arbete och för att blommorna ska hållas i ett bättre skick så används bekämpningsmedel. Det finns alternativ till farliga kemikalier, t.ex. citronvatten och chilisprej. Men eftersom kemikalier är starkare och därmed effektivare i det långa loppet, så blir kemikalier också det vanligaste att använda på stora plantager.
Den ökande trenden att handla rättvise- och miljömärkt i väst har hittills gett en liten positiv effekt på blomstermarknaden. I dag finns ett 30-tal certifierade producenter, främst i Kenya, men även i Tanzania, Zimbabwe, Indien, Ecuador och Colombia. Rosorna exporteras till Canada, Schweiz, England, Tyskland, Belgien, Österrike, Frankrike, Norge, Finland och Sverige.
Av: Fanny Amoranitis
