Rosor – inte så fina när man tittar lite närmare
Boel Berg Wincent
Rosor som snittblommor har i-princip bara ett användningsområde vilket är dekoration eller som gåva. Framförallt under alla hjärtans dag då det enbart i Sverige säljs två miljoner rosor. Men rosor är en slit och släng vara som håller i ett antal dagar. Därefter slängs det. Det finns inget sätt att återanvända rosorna och det bästa som kan göras med rosorna efter att de blommat ut är att kompostera dem och återvinna förpackningen som antingen kan bestå av papper eller mjukplast.
Men avfallen som kommer ifrån rosor är mycket mer än bara den vissnade blombuketten som hamnar på din kompost. Både transport och produktion skapar avfall, något som blomindustrin skapar väldigt mycket av. Transporten av rosor sker vanligtvis via flygplan för att hålla transportlängden kort för att hållbarhetstiden på blommor inte är speciellt lång. Men det resulterar också i att utsläppen för transporten ökar och därigenom avfallen ifrån blomman totalt.
Den stora boven är ändå kemikalierna som krävs för att odla rosorna. Många av bekämpningsmedlen som används till odlingen rankas som ”extremt” eller ”mycket” giftig av WHO och avfallen av dem hamnar tillslut i människorna som på något sätt har blivit utsatta för bekämpningsmedlen.
I Ecuador har man under en amerikansk studie upptäckt att kvinnor som jobbade på plantagen under graviditeten har fått barn som hamnat upp till fyra år efter i utvecklingen. Många av bekämpningsmedlen orsakar också cancer och neurologiska sjukdomar och problem hos arbetare. Men eftersom arbetare ofta bor på plantagen hamnar även avfallen av bekämpningsmedel och gödningsmedel i arbetarnas egna odlingar av mat och djuren de äger. Tillslut hamnar ändå gifterna i människorna i och med biomagnifikation.
Är det då värt att ge din älskade en ros på alla hjärtans dag till kostnad av avfall i form av växthusgaser i atmosfären och sjuka människor på andra sidan världen? Det blir mer avfall än vad man tror men buketten på komposten är allt du ser.
